Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
walls, functions and feelings
junctions and contours
movable
For whom are we building today? Are we all really included when we plan new homes? Is it all sustainable? These are questions that pop into my head.
We are still building homes for nuclear families that can afford expensive homes. But the concept of a family has long since changed, and I cannot help but feel that reality never fully reflected the old ideas. We choose not to see this fact. Society is more and more focused on design which excludes people.
”…the average monthly rent for a three-room apartment in Stockholm City’s municipal housing service is currently SEK 9,125 kronor while the county average is SEK 8,032.”*
What happens when the nuclear family moves out? What happens if the family grows? Or if it shrinks? I believe that we can make walls less permanent in order to make the homes more adaptable to different situations without much hassle. So my question is: can we build a home that is temporary, but sustainable in the long term?
Vem bygger vi för idag? Är alla verkligen inkluderade när vi planerar bostäder? Är det hållbart i längden? Det här är frågor som dyker upp i mitt huvud.
Vi fortsätter än idag att bygga för den kärnfamilj som har råd att bo dyrt. Men i själva verket så har den bilden av familjen förändrats för länge sedan, och jag kan tycka att verkligheten aldrig heller helt sett så ut. Trots att vi ser det idag, så väljer vi att blunda. Samhället blir mer och mer inriktad på exkluderande design.
”…den genomsnittliga månadshyran för en trea hos bostadsförmedlingen i Stockholm stad just nu ligger på 9.125 kronor och i länet på 8.032 kronor.”*
Vad händer när kärnfamiljen flyttar ut? Vad händer om familjen växer? Eller krymper? Jag tror att man kan jobba mer rörligt med väggarna för att få bostaden mer anpassningsbar efter olika situationer utan större ansträngning. Så min fråga är: hur kan vi bygga en bostad som är tillfällig, men långsiktigt hållbar?
