In this year’s bachelor’s projects, we share in craftsmanship as a participatory practice, tools for the grieving process, fear that has been hidden behind the idea of nostalgia. We will see how shame is materialised and problematised, definitions challenged by that which does not allow itself to be defined, fragmentation and reconstruction of what were identities. The body’s visibility or invisibility in relation to other bodies is discussed. Normality is suggested as being superfluous, consumerism is set against human rights, and objects become languages that generate new mythologies.
The students of Ädellab are artistic practitioners, but they are also people with their own day-to-day lives and it is in the intersection between these two “realities” that they give voice to separate stories where the primary function is to set an example for the broadening of our mutual writing of history.
Miro Sazdic Löwstedt
Senior Lecturer in Crafts, specialising in jewellery
I årets kandidatarbeten tar vi del av konsthantverklighet som deltagarpraktik, redskap för sorgearbete, rädslor som gömts bakom föreställningar om nostalgi. Vi får se hur skam materialiseras och problematiseras, definitioner utmanas av det som inte låter sig definieras, fragmenterande och rekonstruktion av det som varit identiteter. Kroppars synlighet eller osynlighet i relation till andra kroppar diskuteras. Normaliteten föreslås som överflödig, konsumismen ställs mot mänskliga rättigheter, objekt blir till språk som genererar nya mytologier.
Ädellabs studenter är konstnärliga utövare, men de är också människor med sin egen vardag, och det är i intersektionen mellan dessa ”verkligheter” som de ger röst åt skilda berättelser, vars främsta funktion blir att stå exempel för breddandet av vår gemensamma historieskrivning.
Miro Sazdic Löwstedt
Lektor i konsthantverk med inriktning mot smyckekonst