Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
The ocean. In one way or another everything alive on earth needs the ocean. The ocean is the source; it is what we crawled out of to begin with – human beings included. We need the ocean. But the ocean does not need us. It absorbs a quarter of all the carbon dioxide human beings produce, and almost all the heat generated by the greenhouse effect. On the surface, the ocean looks like it is feeling well. But, down in its soul, it is sick.
Human beings have created an unsustainable dependence on the ocean, and the power balance between man and ocean is unequal.
What happens if we blur the lines between the ocean and the human being?
How can design challenge the ocean surface as an absolute division of two worlds? How can it make us understand that we belong to the same world, our only world?
It is payback time. Time to show the ocean and its inhabitants a little bit of respect.
Havet. På ett eller annat sätt behöver allt som lever på jorden havet. Havet är källan där livet skapades från början. Vi människor är inget undantag. Vi behöver havet. Men havet behöver inte oss. Det tar upp en fjärdedel av all den koldioxid vi människor producerar, och nästintill all värme alstrad av växthuseffekten. På ytan ser havet ut att må bra. Men i själen mår det dåligt.
Vi har skapat ett ohållbart beroende av havet. Maktbalansen mellan människa och hav är skev.
Vad händer om vi börjar sudda ut gränsen mellan havet och människan?
Att genom design utmana havsytan som en absolut delning av två världar och istället undersöka hur vi kan se att vi tillhör samma värld, vår enda värld?
Det är pay-back time. Dags att visa havet och dess invånare lite respekt.
