To avoid seeing something is to prevent it from taking up space and consequently drain it of value. We reduce the uncomfortable by placing it, consciously or unconsciously, in the background, hoping it will disappear. The act of avoidance creates a false illusion that the situation could be reduced to a point of vanishing.
Invisibility becomes a state of transformation and struggle between bodies, where one becomes reduced in order to feed the other. Where concealed inner aspects become external and end up encountering you from the outside.
Att välja att inte synliggöra något är att inte tillåta det att ta plats och därigenom tömma det på värde. Vi reducerar det obehagliga genom att placera det, medvetet eller omedvetet, i bakgrunden med hopp om att det skall försvinna. Att undvika att se skapar en illusion av att situationen skulle kunna reduceras till att det aldrig hänt.
Osynlighet blir ett stadie av förvandling och en kamp mellan kroppar där den ena reduceras till att föda den andra. Där våra dolda sidor förläggs utanför kroppen och istället möter oss från utsidan.