Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
We shared fifteen years of our lives. We had similar upbringings. We are both the youngest of three siblings, with mothers who smoke and drank wine. We ate cardamom pastries on the beach, and grew up with grey cats. An upbringing of love and loyalty, but we were both determined never to become like our own mothers.
Something inside of my mother longed to escape to tell her story, and she gravitated towards it. She wrote fan letters to authors, telling them how much their books had meant to her.
At the same time she wanted to write for someone other than just her dairy. She named one of her black notebooks “Personal reflections.” In that book, the story of my mother’s life took shape. In “I have always written, but only in my black notebooks,” our different texts become a single work.
Vi delar femton år av våra liv. Vi delar likheter i våra uppväxter. Vi båda yngst av tre syskon, med rökande vinmammor, gifflar med kardemumma på stranden om sommaren, en grå katt att växa upp tillsammans med. Uppväxter i kärlek och lojalitet, men båda med starka viljor att aldrig bli som våra egna mammor.
Det fanns något i mamma som längtade ut för att berätta och som också sökte sig dit. I beundrarbrev till författare berättade hon om hur mycket deras böcker betytt för henne.
Samtidigt fanns en vilja att själv skriva för någon annan än dagboken. En av de svarta anteckningsböckerna döptes till ”Egna reflektioner”. I den började boken om mammas liv ta form. I ”Själv har jag alltid skrivit men bara i mina svarta anteckningsböcker” bildar våra olika texter ett gemensamt verk.
