I’m so tired of wastage. In every way. And the consumption of gadgets that we have no recollection of their origins or where the material comes from. And then I get scared of people’s ignorance and the ‘it-doesn’t-really-matter-what-I-do‘ attitude. So I want to take that statement and do the opposite. I want to chop down a tree and see what can become of it. I want to work with my hands and do as much as I can by hand. During the project, I want to waste as little of our resources as possible, using a waste-o-meter. So that every step in my process is measured. In the end, I want to compare my wastage with similar, already existing gadgets. Maybe it won’t even pay off to go through all of this trouble, making it more complicated than it has to be.
Jag är så trött på slöseri. I alla avseenden. Och konsumtion av prylar som vi inte har en aning om vart de kommer ifrån. Alltså materialets ursprung. Och så blir jag rädd för människors ignorans och “äh-det-spelar-ingen-roll-vad-lilla-jag-gör”-attityd. Så jag vill ta det där stycket och göra tvärtom helt enkelt. Jag vill hugga ner ett träd och se vad det kan bli av det. För att jag verkligen inte vet vad ett träd räcker till. Jag vill jobba med mina händer och göra så mycket som jag kan för hand. Under projektet vill jag slösa så lite som möjligt, med hjälp av en slös-o-meter. Så att varje steg i min process mäts. I slutänden vill jag jämföra mitt slös med likvärdiga redan existerande prylar. Det kanske inte ens lönar sig att hålla på och krångla och komplicera det för sig själv.