Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
Rule number one is to never redact or go back, I shall continuously move forward. All missteps and discoveries end up on the same level, there are no hierarchies – there is only embroidery.
What I do is an act, a long processing of a small detail, a meditative repetitive motion. I embroider; describe things in excessive details, I add pieces and make up stories.
I transform materials and use them as building blocks in my narrative construction. The materials converse, they have their own minds and characters. Hard and soft, thin and thick, old and new. The contrasts are words that are joined together, forming sentences and stories.
Everything fits here. There is room for all sorts in my variegated textile world that I am building – stitch by stitch. And the future does not exist.
Embroidering is enough.
Regel nummer ett är att aldrig ta bort eller backa, jag ska hela tiden fortsätta framåt. Alla snedsteg och upptäckter hamnar på samma nivå, det finns inga hierarkier – det finns bara broderi.
Det jag gör är en akt, en lång bearbetning av en liten detalj, en meditativ upprepande rörelse. Jag broderar ut; beskriver överdrivet detaljerat, skarvar och fabulerar.
Jag transformerar material och gör dem till byggstenar i mitt narrativa bygge. Materialen samtalar, de har egna viljor och karaktärer. Hårt och mjukt, tunt och tjockt, gammalt och nytt. Kontrasterna är ord som sätts samman, bildar meningar och berättelser.
Allt får plats här. Det finns rum för allt möjligt i min brokiga textila värld som jag bygger upp – stygn för stygn. Och framtiden existerar inte.
Att brodera är tillräckligt.
