When things are going well it feels like I’m discovering something for the first time. The pieces I’m most happy with don’t really feel like I have made myself. Maybe that sounds strange.
But… I like that feeling.
I want to create works that seem to emerge from themselves. I want them to have an autonomy that is separate from my own subjectivity. If the artwork is like Pinocchio, then I would want to be like Jimmy Cricket: guiding it without interfering too much.
Otherwise the piece just becomes a reflection of myself. I don’t want that.
När det går bra känns det som att jag upptäcker något för första gången. De verk jag är mest nöjd med känns inte som att jag har skapat. Det låter kanske konstigt.
Men… jag tycker om den känslan.
Jag vill att mina verk ska kunna uppstå ur sig själva. Jag vill att de ska ha en autonomi som är frånskild mitt eget subjekt. Om verket är som Pinocchio, vill jag vara som Benjamin Syrsa. Jag vill guida det utan att lägga mig i alltför mycket.
Annars börjar verket handla om mig. Det vill jag inte.