Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
Visit: LM Ericssons väg 14, Stockholm
I know this place. I am expected here. I’ve spent a lot of time in places like this one, learning its choreography; the posture of linear progress, the gestures of flexible competence and the speed of productive confidence. A rhythm of white.
Now, I’ve made it into a scenography, a laboratory for an experiment, emptied of social confirmation and tasks with any sense of worldly function. Using repetition and improvisation to explore the lines of direction that shape my movement.
Again and again I find myself working towards momentary alteration, a subtle deviation. Zooming in to the world making negotiations of the everyday. Right here, right now. Paths that exist because they are being walked on, and that are being walked on because they exist.
Seeking that slight shift, a delay long enough for a space to open up between two beats and make another movement possible.
Jag hör hemma här. Jag har tillbringat mycket tid i den här sortens rum, lärt mig dess koreografi, dess vita rytm.
Jag bestämde mig för att tömma det på innehåll, göra det till en scenografi, ett laboratorium för att utföra ett experiment. Att med hjälp av repetition och improvisation undersöka de linjer som skapar riktning, som formar mina rörelser.
Jag hamnar alltid i de ytterst små förskjutningarnas konst. I begäret att tränga närmare, längre in i det som pågår precis här. Uppmärksamma de förhandlingar jag är inbegripen i konstant och hela tiden. De som ger tiden form. Att titta så nära att de strukturerande linjerna upplöses. Linjer som visar riktning och delar upp. Skiljer ute från inne, centrum från periferi. Linjer som vi följer för att de finns och som finns för att vi följer dem.
Jag söker en förskjutning mellan två taktslag där en annan rörelse blir möjlig.
