Narration is an important tool which children and young people use to create an identity and self-image. Children will start to develop a visually narrative language before they start to develop speaking language. So how do schools make use of images and narration? What does visual arts education do to help the development of narration and voice?
Not very much when I look at my own experiences as both a student and a teacher, even if the syllabus says that it should be a part of subject. The Swedish language subject, however, often works with narration and voice, especially teachers at Årstaskolan, who developed the projects talasomTED and Livsviktig Poesi.
My degree project aims to apply their methods and tricks into visual arts education. Are there methods which we art teachers can adapt in order to evolve our subject and help our students find their identity and voice?
Berättandet är ett av de viktigaste verktygen barn och ungdomar har för att skapa identitet, självbild och för att lära sig själva. Redan i tidig ålder börjar barn att utveckla visuellt berättande, långt innan talspråk. Så hur jobbar skolan med bilder och berättande? Vad gör bildämnet för att ge rum och utveckla elevernas egna berättelser och röster?
Jag tycker, utifrån mina egna erfarenheter, att skolan inte har gett eleverna tillräckligt mycket utrymme för att låta barnen uttrycka sina egna berättelser och röster i konsten, trots att det står i läroplanen. Svenskämnet, däremot, jobbar mycket med elevernas egna berättelser.
I mitt examensarbete har jag tagit metoderna från två uppmärksammade, svenskämnecentrerade projekt utformade av lärare på Årstaskolan; talasomTED och Livsviktig Poesi, och applicerat dessa på bildämnet. Finns det metoder och knep som vi bildlärare kan ta till oss för att utveckla vårt ämne och hjälpa våra elever att finna identitet och röst?